Annika Wallinder ligger bakom en utställning om Lingbo församlings historia genom tiderna. Idén hade hon haft länge och när kyrkoherden Christina Danielsson föreslog att utställningen skulle passa bra i samband med årets Kristihimmelfärdsdag blev den färdigställd.

Annika Wallinder på plats i Lingbo församlingshem

– Jag hade fantiserat om att få göra en utställning under flera års tid, berättar Annika då vi träffar henne i Lingbo Församlingshem.

Annika är så mycket Lingbobo som det går att bli, hon bor i Lingbos äldsta gård - Utigården, som varit i familjens ägo sedan 1400-talet.
– Den har gått i arv från far till son sedan den tiden. Min mamma Birgit var första kvinna att ärva det och idag ägs det av min bror.

Hon har varit en del av Lingbo församling hela livet och genom åren har såväl Annika som hennes mor Birgit samlat på material från församlingen, allt från böcker, biblar, foton, broschyrer, tidningsurklipp och mycket annat finns prydligt ordnat på utställningen.

– Jag är intresserad av både Lingbo och det historiska. Mamma och pappa (Olle Wallinder red. anm.) var med i kyrkokören och min morfar Jonas Lingstrand var kyrkvärd.

Idag finns inte kyrkokören kvar, men Annika håller körsångstraditionen vid liv och sjunger med Lingbo hembygdskör under ledning av Anna Karin Kilberg och Daniel Bergroth.

Lingbo församlingshem, den anrika byggnaden där utställningen i skrivande stund står, skapar en fin inramning – byggnaden fyllde förra året 100 år och år 2029 har Lingbo kyrka 200-års jubileum. Utställningen kommer finnas på plats till och med sista maj till att börja med.

– Jag har erbjudit hembygsföreningen att ha utställningen i sommar, men inget är klart än.

Ett av de äldsta tingen i utställningen är Jon Olssons bibel.

– Han föddes 1767 och var en av de första kyrkvärdarna här, bibeln är från 1844.

Ett stort inslag i utställningen är alla bilder från kyrkans barntimmar och söndsgsskolan, som Annika själv var med och ledde under många år. Säkert är det många som kan känna igen sig själva, äldre släktingar, vänner och bekanta på de många gruppbilderna.

– Barntimmarna jag var med och höll i inleddes på slutet av sextiotalet och då hade vi väldigt stora barngrupper.

Söndagsskolebok där du fick ett klistermärke per tillfälle för att du deltog.

– Med tiden blev förskola och dagmammor ett vanligare inslag vilket gjorde att färre barn kom, men vi höll på i 19 år ungefär.

En av de äldre bilderna föreställer en grupp söndagsskolebarn som skickade torkade blåbär till Lingboprästen Lars Nilsson, som vid tillfället verkade som missionär i Indien.

– Vi har ett tackbrev från prästfrun Signe Nilsson som skrev till den här barngruppen, säger Annika och visar upp brevet daterat december 1930.

I utställningen finns även en hel del tidningsurklipp samlade. Bland annat kan man läsa en historisk artikel om kampen för att få en kyrka i Lingbo, byborna tog saken i egna händer och började 1815 bygga kyrkan utan tillstånd. Den fick sin officiella invigning 1829 efter ungefär 50 års kamp.

Missionerande Lingbo prästen Lars Nilsson fick torkade blåbär skickade till sig i Indien från barn i Lingbo. Ett tackbrev som prästfrun Signe Nilsson skickat finns bevarat

Det finns även en förteckning över alla kommunistrar som bott och verkat i Lingbo, mellan åren 1896-2001. Dessa bodde i den numera privatägda prästgården.

– I början av 2000 talet skedde en sammanslagning med Ockelbo, då behövdes ej längre en exklusiv kommunister för Lingbo utan hela pastoratet hade en gemensam.

Vid utställningspremiären på Kristi himmelfärdsdag var besökssiffran väldigt hög, det skedde i samband med Lingbo hembygdsdag. Även helgen därpå stod portarna på församlingshemmet öppet, då en kyrkvandring ägde rum.

– Utställningen är tillfällig, men jag hoppas som sagt att hembygdsgården kan ha den över sommaren.

– Jag vill även tacka Linda Widéen som hjälpt mig sammanställa utställningen, avslutar Annika.