Ny bok - med humor och allvar om den gåtfulla ensamheten

– Jag blandar humor och allvar, säger Niels Hebert i Ockelbo om sin nya bok De ensammas förening.
Ensamhet ställs mot gemenskap. Det kan vara killarna i den eviga fotbollsmatchen på skolans grusplan, eller människorna på akutvårdsavdelningen som söker gemenskap i en svår stund.
Frisören berättar att han och hans fru och de två barnen räddades av en slump på väg mot djupet sedan deras flyktbåt vält i vågorna. Han undrar varför skulle hamna här, i landet med så mycket grått hår?

Är ensamhet oundviklig?
– Det sägs att en och en halv miljon människor i Sverige känner sig ensamma. Det vanligaste rådet till den som känner sig ensam är: Skaffa hund! Det finns en miljon hundar i Sverige. 

I arkivet hos De ensammas förening utforskas ämnet ensamhet ur alla tänkbara vinklar. Ensamhet kan vara bra ibland, men många av de ensamma gärningsmännen som skjuter oskyldiga är djupt ensamma.

Varför har du skrivit boken?
– Jag samlar berättelser som jag ser om kring mig. En ´ del har motiv från Gästrikland. När jag nu hade många´historier – både sådana som har en del med verkligheten att göra och sådana som är rena fiktionen – så tänkte jag att människor kunde inspireras att tänka och prata mer om ensamhet och fundera över vad du kan göra åt den – om du vill. 

Ensamhet kan som sagt vara värdefull.

– Det behövs en balans, säger Niels Hebert.

Mitt i en dramatisk händelse kan frågor om ensamhet göra sig påmind. I blixthalkan kör en bil av vägen och förvandlas till skrot. Först på plats är en kvinnlig fotograf, som äntligen får kontakt med bilens förare.

Niels Hebert är författare, konstskribent och journalist. 2020 gav han ut kortromanen Jag följer dig till bussen. Han har också gett ut boken Fristäder, gästfrihet och yttrandefrihet om hur konstnärer i världen förföljs av makthavare för sin konst. Han har också skrivit om Dövstumskolan i Gävle.

Han fick Gävle kommuns kulturpris 2017 och 2021 blev han Region Gävleborgs kulturpristagare.

Niels Hebert menar att ensamhet också kan ha att göra med tidens gång och människors minne. I Secondhand-butikens gamla kartor tycks det som om bergen var högre förr, sjöarna djupare och avstånden större.

I en annan berättelse författar en okänd skribent en betraktelse över ålen i skånska Brantevik som levde i en brunn i 155 år. Kan en ål känna sig ensam – eller är varje dag under 155 år precis lik den andra?

Tiden går långsamt på Österåsens sanatorium. Ibland fäster en patient en majblomma i den ensamma tallen vid utsikten över älvdalen, som en bön om att snart få återvända till livet och uträtta det som inte hanns med innan...

Text: Niels Hebert
I samarbete med Kuxabladet

Bokomslaget är designat av konstnären Carina Bodström i Ockelbo.