Från band till persona – Berättelsen om Alice Cooper

Earwigs var ett band som bestod av ungdomar som bland annat brukade klä ut sig till The Beatles och spela egna versioner av deras låtar. Det var just det teatrala som fick dem att bli omtyckta, och faktiskt spelade endast en medlem gitarr på riktigt medan de övriga mimade sina instrument. Bakom mikrofonen stod Vincent Furnier som senare skulle komma att bli en hårdrocksikon vid namn Alice Cooper. 

Efter ett par namnbyten, medlemsskiften och en flytt från Detroit till Los Angeles, skrev bandet på för Frank Zappas skivbolag Straight Records 1969 och släppte samma år, mot alla odds, sin debutskiva. 

Utöver Vincent bestod bandet av Glen Buxton, Michael Bruce, Dennis Dunaway och Neal Smith. Fyra av dem gick high school tillsammans och studerade konst, alla beundrade den surrealistiska konstnären Salvador Dalí som på många vis inspirerade bandets framtida galna och nyskapande scenframträdanden. 

Vincent Furnier kände att bandet borde använda en gimmick för att bli framgångsrika, då inga andra band nyttjade potentialen i en stark scenshow under den tiden. Namnvalet föll på Alice Cooper, i stort för att det lät ”harmlöst och hälsosamt” i kontrast till bandets musik och framtoning. Skivkontraktet fick de efter ett bisarrt gig i Venice då de fått publiken att vända på klacken redan efter tio minuter. Managern Shep Gordon såg dock potentialen i bandet och möjligheter att vända det negativa till något framgångsrikt. 

Shep introducerade dem för Frank Zappa och kort därpå såg skivan ”Pretties for you” dagens ljus.

Chockrocken orsakar mediahysteri

Alice Cooper blev sångaren Vincent Furniers alter ego på scen. Klädd i kvinnokläder med smink spelade han rollen som usling och mördare vilket skapade mycket, oftast negativ, publicitet för bandet. 

Alice Coopers utseende inspirerades av filmen ”Vad hände med Baby Jane”, där Bette Davis syns med utsmetat och klumpat smink i ansiktet. 

Vid ett tillfälle hamnade en levande höna på scen och Vincent, som saknade erfarenhet av fåglar, antog att den kunde flyga och slängde ut den i publiken. Hönan föll som en sten ner i publikhavet som slet den i stycken. Vissa rapporter gjorde gällande att frontmannen själv slet huvudet av kycklingen och drack dess blod på scen, Frank Zappa uppmanade Alice Cooper att aldrig förneka några rykten.
– Vi tyckte om att ha kul. Sex, död och pengar var vår grej medan alla andra var inne i ”peace and love”. Vi ville se vad som skulle komma härnäst, det visade sig vara vi  som drev en påle rakt genom hjärtat på peace and love generationen, berättar Vincent Furnier. [1]

Musikalisk framgång

1972 och började bandet till slut även producera musik som sålde bra, efter två inledande album som floppat. Med singeln ”I’m eighteen” fick man sin första hit och med fjärde albumet ”Killer” introducerades även boa-ormen som skulle bli en viktig del av scenshowen. 

På scen fortsatte bandet uppröra med dekapitering av blodiga dockor och låtsasavrättning av frontmannen med hjälp av snara. Enligt uppmaningen från Zappa förnekade man inga rykten, och advokaterna fick fullt upp även av musikaliska anledningar. Ett stick i låten ”Halo of flies” lånas en melodi ur Sound of music låten ”My favourite things” vilket ogillades av skådespelerskan Julie Andrews som stämde bandet då varken hon eller låtskrivaren Richard Rogers krediterats. Det var en av många stämningar i högen som Alice Coopers advokater fick ta hand om. 

Bandet fick en stor hit med ”School’s out” och framgångarna växte. 1974 kände bandet att det blivit för mycket, man behövde en paus från musiken, turnerandet och inte minst varandra. Den sista spelningen skedde i Brasilien inför 158000 åskådare.

Från band till persona

Vincent Furnier började arbeta med soundtracket till tv-serien The nightmare.  1975 släpptes skivan ”Welcome to my nightmare” under namnet Alice Cooper, denna gång helt utan övriga bandets medverkan. Skivan blev framgång och de övriga i bandet blev förvånade då Vincent meddelade att han inte hade för avsikt att återvända till bandet.
– Vi hade nått en punkt där det var konstant tjafs. Jag och managern Shep Gordon och producenten Bob Ezrin var alltid överens om vad som borde göras. Det var därför ”Welcome to my nightmare” blev så framgångsrik, alla jobbade mot ett gemensamt mål, säger Vincent Furnier till tidningen Sweden Rock Magazine. [2]

De övriga i bandet hotades med stämning av sitt skivbolag Warner Bros., som krävde en ny platta av bandet Alice Cooper, vilket blev svårt då sångaren hoppat av. En bitter fejd påbörjades som dock aldrig nådde domstol. 

De övriga fick bilda ett nytt band efter det förvirrade uppbrottet vid namn Billion Dollar Babies, Michael Bruce klev fram till mikrofonen och gruppen släppte ett album betitlat ”Battle Axe”, som floppade, innan de splittrades. Michael Bruce beskyllde producenten Lee DeCarlo för kokainmissbruk under inspelningen. Enligt Michael ska missbruket ha påverkat hans hörsel vilket gjorde att mixen blev så diskant att nålen studsade över skivan vid hög volym.
– Skivbolaget fick hur många returer som helst. Skivan fick mixas om, men då det var klart hade luften gått ur skivbolaget. Turnén ställdes in och vi fick finansiera det själva. [2]

Med en ambitiös scenshow och förlorat bandnamn till Alice Cooper blev Billion Dollar Babies kortlivat efter att ha debuterat, 1977.

För att undvika lagliga problem bytte Vincent Furnier officiellt namn till Alice Cooper 1975. Han fortsatte som soloartist och har haft en lång och framgångsrik karriär. Alice Cooper fick bland annat en hit med ”He’s back”, som låg på soundtracket till skräckfilmen Fredagen den 13:e del 6. 

1989 släppte Alice Cooper albumet Trash som blev en stor framgång världen över och han fick sedan första gången sedan 70-talet bra placeringar på topplistor med låtar som ”Poison”, ”Bed of nails” och ”Only my heart talking”. 

Lokalt avtryck

2008 besökte Alice Cooper Kuxaregionen då han spelade på Rockweekend i Kilafors. Alice Cooper är även golfentusiast och passade i samband med spelningen på att gå en golfrunda. 
2015 spelade han även vid Furuviksparken utanför Gävle.

År 2028 kommer Alice Cooper fylla 80 år. Då hoppas vi på redaktionen att han släpper "I'm eighteen" igen, men då med namnet "I'm Eigthy". Vi får se våra förhoppningar besannas. 

“I’m eighty!” Illustration, HENRIK WESTBERG. KUXAGRUPPEN AB

[1] Furek, Maxim W. (2008). The Death Proclamation of Generation X: A Self-Fulfilling Prophesy of Goth, Grunge and Heroin
[2] Sweden Rock Magazine nummer 86