Profil - Lana Sushko

Foto: Jhonny Sjökvist, 2014. CLARITY SWEDEN.

Publicerat: 2019-03-21

Lana Sushko - har nyfikenhet och drivkraft

I den gula villan i Ockelbo möts vi av två glada hundar. Lana Sushko tar emot bakom mopsen Mini och den större blandrashunden Sandy. Det är förstås många intryck i det nya huset och att Kuxabladet kommer besök sker inte varje dag. Lana är entreprenör och bröllopsfotograf som arbetar med sambon Jhonny Sjökvist över hela världen. Men för Lana som ursprungligen kommer från Ukraina började fascinationen för Sverige för längesedan.

Vi tar oss tillbaka till miljonstaden Kiev i Ukraina strax efter sovjetunionens fall. Lana var 10 år och hon minns fattigdomen och hur hennes föräldrar var arbetslösa.

– Jag minns att det var dåligt med jobb under 90-talet. Det var mycket gäng och kriminalitet. Alla sa att det hade varit bättre under sovjettiden.

– Mamma och pappa öppnade en kiosk med smågrejer, det gick inte bra.

Men när Lana blev lite större insåg hon att det också fanns möjligheter i den nya ekonomin som uppstod.

– Även om jag inte hade den möjligheten eftersom jag var så liten, såg jag att folk runt mig köpte upp företag och fastigheter… Men samtidigt fanns det maffian som när som helst kunde ta allt ifrån dig.

– En klasskamrats pappa hade tre mercedes med pansarglas och han blev utsatt för mordförsök.

Då, i mitten på 90-talet gick Lana söndagsskola och det anordnades resor till Sverige och Jädraås.

– Jag var tretton år då jag kom till Sverige, 1996. Vi bodde i en gammal skola i Jädraås och Maj Larsson var en av de som organiserade alltihop. Vi var cirka 30 stycken barn i olika åldrar.

– Det var en chock, allt var finare och alla var snällare. Det fanns mcdonalds, furuvik och det fanns inget liknande i Ukraina. Sen minns jag att vi plockade blåbär i skogen, och för mig som är en "citygirl" var det ju något helt nytt att bara gå omkring och plocka bär och äta direkt från riskorna.

– Vi sjöng mycket och folk kom och hälsade på, där var en hel del svenska ungdomar som hängde med oss, bland annat en kille i gänget som hette Jhonny och han tyckte jag om på en gång.

När Lana kom tillbaka från Sverige till Ukraina var hon deprimerad i en månad.

– Jag ”obsessade” över Sverige och samlade bilder, jag visade bilder från Sverige till klasskamrater och allt handlade bara om det. Jag ville tillbaka, men i gänget som jag åkte med var det bara cirka sju stycken som fick åka tillbaka nästkommande sommar. Jag frågade mig själv, varför inte jag?

Men Lana hade skaffat en del kontakter i Sverige som hon hade brevväxling med och fick på så vis uppdaterat vad som hände med de hon lärt känna genom åren.

– Efter ett tag lugnade jag ner mig och jag frågade mig själv ”varför Sverige?”, det hade varit som Disneyland för mig, när jag besökte Sverige långt senare då var kontrasterna mellan länderna inte lika stora längre, det hade hänt väldigt mycket i Ukraina på bara tio år.

I Sverige hade hon pratat engelska med de andra och kommit på att hon var rätt på bra på språket.

– Jag hade alltid hört att jag behövde lära mig engelska för att kunna ha möjligheter i livet och jag tyckte även om engelsk musik och jag sjöng gärna med i låtarna.

Intresset för engelska gjorde att hon började plugga till engelsklärare år 2000, och hon arbetade då extra på en restaurang för att ha råd till studierna.

– Det fanns något som kan kallas budgetplatser för studier och även stipendier. Men det var inget jag fick ta del av. De som hade bra studieresultat i grundskolan borde ju få stipendier, men korruptionen är utbredd och istället var det dem med bra kontakter som fick ta del av fördelarna.

Lana märkte att hennes kollegor på restaurangen hade dåliga engelskakunskaper och hon började hålla kurser med dem. Men snart blev engelskan också nyckeln till nya arbeten.

– Under 2005 var jag journalist och jag skrev för en del killtidningar, och jag hade en tjejsida. Men 2006 fick jag jobb på tv, jag skrev storys utifrån internationella nyheter från Reuters och AP.

Arbetet på tv-stationen hade också sina baksidor.

– När jag arbetade med filmmaterial som kom in från krig uti världen var de ju ocensurerade och det kunde vara avkapade huvuden och hemska saker som jag sedan skulle klippa bort för tittarna.

– Det mådde jag hemskt dåligt av, men efter ett tag blev jag ju avtrubbad, det är konstigt hur det är.

Lanas framåtanda, nyfikenhet och driv gjorde att hon snart satt framför kameran i ett program med ”Det bästa från veckan som var”.

– Då var jag höggravid med dottern Margarita, och satt framför kameran som programledare, säger Lana och skrattar.

Vid sidan av det arbetet började Lana också fotografera. Hon var barnfotograf och var även själv modell. Hon var assistent åt en vän som fotograferade och lärde sig hantverket, utöver det var hon även stylist.

Lana skrattar:

– Jag hade en sånglärare när jag var fjorton, hon sa, ”problemet med dig Lana är att du vill göra allt, både sjunga, spela piano och spela trummor på en och samma gång!” Det är så jag alltid varit.

Då var hon gift och väntade barn. Men exmaken blev av med sitt arbete och hade sin familj i Israel och paret bestämde sig för att flytta dit.

– Jag lämnade mitt arbete vid televisionen och kom till ett land där jag inte kände någon eller kunde språket. Jag kände mig enormt ensam.

Lana beskriver hur hon gick in i en djup depression och att ingen där, allra minst hennes exman, insåg hur illa hon mådde.

Då situationen inte blivit bättre i Israel var paret tillbaka i Ukraina och Lana var redo för något annat i sitt liv.

Efter fjorton år hittade Lana Jhonny på facebook.

– Jag tänkte, händer det här verkligen nu? Vi chattade och skrev och efter en månad stod jag på Arlanda för att träffa honom. För jag ville se om det var på riktigt.

– Jag hade varit jättekär i Jhonny som flicka och någonstans hade jag varit besviken att han inte sökt upp mig då han besökt Ukraina under åren. Men nu stod vi där.

I November 2010 stod Lana inför sitt nya liv, med Jhonny i Sverige.

– Det var ett uppbrott för oss båda. Idag har jag en jättebra vänskapsrelation med Margaritas pappa, och hon spenderar varje sommar i Israel hos honom.

I Sverige var Lana väldigt överraskad över Komvux och SFI som hon avklarade på rekordfart, motiverad att lära sig svenska språket och att hitta ett arbete.

– Men det är enkelt att prata engelska i Sverige, så det har gått ganska långsamt att bli bra på att prata svenska.

Jhonny och Lana startade snart ett eget företag. Först som hobbyverksamhet men sedan tog det hela fart.

– Clarity Sweden heter företaget och att vi började med bröllopsfoto var inte givet. Först hade vi idéer om porträtt, event och fashion-foto men en kollega på Jhonnys jobb skulle gifta sig och vi fick fotografera det bröllopet.

– Vi hade med oss massor av utrustning, blixtar och stativ, och vi arbetade med sessionen i flera timmar. Men resultatet blev bra och vi var väldigt stolta.

– Idag är vi mer professionella och vet vad vi vill ha och vet när vi fått det.

Företaget var med på bröllopsmässor i Gävle och fotograferade lokala par som gifte sig.

– Men så lade bröllopsmässan i Gävle ner och vi stod inför ett val. Vi bestämde oss för att satsa på att vara med på mässan i Stockholm. Avgiften var väldigt hög, men vi höjde våra priser litegrann och satsade en del av våra besparingar på att vara med.

Det visade sig vara en lyckad satsning och Clarity Sweden är idag mer än en hobbyverksamhet. Idag reser Jhonny och Lana över hela världen. De fotograferar mellan fyrtio och fyrtiofem par om året och uppdragen har tagit dem till Frankrike flera gånger, Italien, Georgien, och många andra fantastiska platser. Platser som ofta väljs ut av för sina scenerier med berg, dalar eller otroliga vyer.

Lana vet vikten av sociala medier och sköter bland annat företagets instagram där de har följare över hela världen.

– Jag tycker om människor och att varje helg träffa ungefär 150 nya personer är fantastiskt, berättar Lana. Men hon poängterar att hon inte överdriver och är insmickrande. Hon vill vara ärlig och sig själv med alla hon möter.

– Visst kan det hända att jag får vara lite psykolog med vissa par. Då får jag påminna dem om att det inte handlar om gästerna, festen eller om bröllopsklänningen utan att den här dagen bara handlar om dem.

Nu har paret med Jhonnys två barn och Lanas dotter hittat sitt hus i Ockelbo. Lana släpper hundarna fria vid Sjöbacken och de leker glatt i snön och gläfser. Något hon aldrig skulle kunna göra i centrala Gävle.

– Men på sommaren är det ju hundförbud här, säger Lana och busar med hundarna.

– Det är mysigt här i Ockelbo och vi har vänner och familj här. Det var för att många vänner började dela objekt som var till salu som vi bestämde oss för att flytta hit.

Ockelbo är också en del av Lanas framtidsplaner.

– Jag har flera idéer. Men en av dem är att etablera Ockelbo som en plats att hålla sitt bröllop på. Det är vackert och vi har märkt att par som gifter sig i Stockholm inte har något emot att resa två- tre timmar för hålla bröllop och fest.

– Det finns enorma möjligheter här i Ockelbo.

Tips! Se fler bröllopsbilder på CLARITY SWEDEN

Henrik Westberg21 mars 2019Ockelbo, Veckans profil, bröllopsfotograf, Lana Sushko, Bysjön, clarity sweden, ukraina, Kiev