Världsartisterna underhåller på Wij Trädgårdar
Olov Johansson och Catriona Mckay kanske inte är hushållsnamn, men för de som lyssnar på folkmusik är de mest välkända. Den åttonde februari bjöd de på konsert med nyckelharpa respektive keltisk folkharpa i Ockelbo. Det var på Wij trädgårdar konserten hölls inför fullt hus och arrangören och folkmusikern Pär Ärlandsson var mycket nöjd med uppslutningen:
- Det här är är jätteroligt! Vi var sent ute men som tur var nådde annonsen i Kuxabladet ut även till småbyarna. Det är över nittio personer i salongen.
Pär förklarade att Olov Johansson är en av Sveriges bästa nyckelharpister — om inte den bästa. Catriona Mckay är en världsartist med bokningar i hela världen och hon är omåttligt populär i hemlandet Skottland. Hon spelar en lite mindre harpa än den traditionella orkesterharpan, en keltisk folkharpa.
FOTO: Henrik Westberg, KUXAGRUPPEN AB
Konserten bjöd på ett välklingande musikaliskt äventyr där tonerna inbjöd till målande bilder av trolska landskap, nejder i morgondimma, solinslag i skogsdungar. I alla fall om undertecknat får recensera spelningen likt en sommelier talar om vinsmaker.
Att de båda artisterna är på en hög nivå av trakterande av respektive instrument rådde det ingen tvekan om. Båda spelade på den nivå där varje ton kändes självklar och enkel. De spelade både precist och lekfullt, där den musikaliska känslan sattes i främsta rummet.
Olov Johansson berättade underfundiga anekdoter mellan låtarna och Catriona Mckay introducerade också en visa som hon själv fått i tjugoårspresent. ”Så den kan nästan anses vara traditionell” konstaterade hon på sin välklingande skotsk-engelska, till publikens skratt. Hon berättade också att fyra strängar redan brustit på harpan under de senaste dagarna och om det skulle brista någon mer sträng, tillade hon skämtsamt, får hon helt enkelt sluta med spelandet, då det skulle bli för dyrt att fortsätta.
FOTO: Henrik Westberg, KUXAGRUPPEN AB
Olov Johansson berättade en anekdot om en vän vars piano hade tagit sina sista välljudande toner och därför skulle eldas upp. Denna kase skulle dokumenteras och Olov ställde upp med ljudinspelning. Hans fru tog bilder. Elden spred sig över pianot som dånade då sträng efter sträng brast. Några veckor senare när filmen, från hans frus kamera, framkallats, såg han en liten varelse med skägg som spelade fiol i lågorna i pianots inre på en av bilderna. Det blev till en låt som musikduon spelade därefter, och Catriona illustrerade det bristande pianot med åskliknande slag på harpans bassträngar.
Underfundigt, briljant och välljudande. Något som kan sammanfatta hela tillställningen.