Olof Palme firade 1 maj i Norrsundet 1956
Bilden: Lisbet och Olof Palme. Paret gifte sig 1956 samma år som bilden togs. Foto licenserat under “allmän egendom”
Denna artikel publicerades ursprungligen i Kuxabladet nr 92, vecka 10, 2016. Artikeln är skriven av gästkrönikör Emil Franksson som tar oss med till Olof Palmes första 1 maj, i Norrsundet 1956. Idag, den 28 februari, 2019 är det 33 år sedan Olof Palme mördades.
Olof Palme firade 1 maj i Norrsundet 1956
För 30 år sedan mördades Sveriges Statsminister Olof Palme. Vid en ålder av 59 år var han inne på sin femte period som statsminister och sitt sjuttonde år som partiordförande. Känd över hela världen för sin kamp för alla folks rätt till självbestämmande och demokrati. Plötsligt mördad på öppen gata i centrala Stockholm. Hans föregångare Tage Erlander död i hjärtinfarkt bara nio månader tidigare. Trollkarlen och hans lärling, båda döda inom loppet av ett år. Kvar förlamat av chock ligger landet de format, stilla upplyst av den bleka marssolen.
Hur minns vi Olof Palme? Palme var en person som berörde alla, vänster som höger, stora som små. Alla har just sin berättelse om vem han var. Den som kanske bäst sammanfattat sin generations erfarenheter är Mona Sahlin som säger: "Jag gick inte med i Socialdemokratiska partiet utan jag gick med i Olof Palme”. Jag är inte den rätta att tala om politikern eller partiordförande Palme det finns det andra som gör bättre. Istället ska jag backa ytterligare 30 år i tiden, till 1956.
Olof Palme är då bara 29 år gammal och har varit anställd hos Tage Erlander på statsrådsberedningen i drygt två år. Högt intelligent och med en enorm arbetskapacitet har han snabbt blivit en ovärderlig tillgång för Statsministern. Det är om den personen jag har något att berätta, om den 29 årig killen med slängig kostym och Kentcigaretter i innerfickan. Jag har nämligen fått tag på ett handskrivet manuskript. Det är ett utkast till Olof Palmes allra första 1 Maj tal, 1956. Och hör och häpna! - Hans första möte på egna ben med den Socialdemokratiska folkrörelsen sker här! I Norrsundet och Ockelbo.
Låt oss ta en närmare titt på den unge mannen. Som blivande Socialdemokratisk partiordförande är han egentligen en helt osannolik person. Född och uppvuxen på Östermalm, uppfostrad på Sigtunas internatskola, kavalleriofficer med sabel och blankpolerade stövlar (nåja, kanske inte polerade ty han är en slarver). Så symboliserar Palme allt det som arbetarklassen kämpar emot. Nu står han där på första maj i Norrsundet för att för första gången på riktigt tala för partiets kärntrupper, arbetarna i bruksorten. Med all säkerhet är det partiet som valt platsen. För ett oprövat kort är Norrsundet idealiskt, en mycket liten ort som saknar den mediabevakning som finns i arbetarstäder som Gävle och Norrköping. Samtidigt är det verkligen socialdemokratisk hemmaplan med ett överväldigande stöd för SAP och med en egen bruksorketser.
Demonstrationståget med Norrsundets musikkår i spetsen går traditionsenligt till Folkets Hus där talen ska hållas. Arbetarna självklart uppklädda på sin högtidsdag och nåde den som tagit sig en sup för tidigt. Men valkar i händerna går inte att skrubba bort, vad har en bortskämd överklass spoling aldrig så intelligent att lära dem?
Han inleder talet med att påminna om att det är 25 år sedan skotten i Ådalen. Händelsen är en vattendelare för socialdemokratin och många drömmer förmodligen fortfarande om hämnd och en mer handgriplig rättskipning. Men istället för att fortsätta talet med orättvisor och klasskamp, visar han istället upp två vägar för samhällsutvecklingen, den borgliga och den socialdemokratiska. Han ställer alternativen mot varandra och visar på de skillnader som föreligger. Han refererar till socialdemokratins ideolog Ernst Wigfors. Underförstått är att den demokratiska ordningen har givit makten åt rörelsen att utforma samhället. I senare tal kommer det att kännas igen i formuleringen "Vi Socialdemokrater". Ett uttryck som kommer framkalla rysningar längs många ryggar, av vällust likväl som av olust. Makten och rörelsen i symbios.
Talet är skickligt utformat. Han kan inte tala om för arbetarna vilka de är eller vad de ska tycka, det vet de redan. Han vinner istället deras hjärtan på det enda sättet som är möjligt, genom att ta dem på allvar. Han talar om framtiden, lyfter frågor som atomenergi och automatisering. Sådant som det redan pratas om på fabriksgolvet. Istället för att utvecklingen ska kännas som ett hot mot jobben visar han istället upp utvecklingen som en möjlighet att bygga framtiden. Han nämner också den blodiga händelsen i Östtyskland den 17 juni 1953, då den östtyska regimen dödade 55 personer under ett folkligt uppror med strejkande arbetare. Att hålla rent åt vänster är lika viktigt som att skrämmas med högern.
När blev han Socialdemokrat? Han började sin politiska bana som studentpolitiker och redan då var det de internationella arbetet som lockade. Olof Palme gjorde viktiga insatser för att bygga en självständig och demokratisk studentorganisation i Europa. Kampen fördes framförallt mot kommunisternas representanter. I efterhand har det visat sig att den sida Palme och Sverige stred för fick sin verksamhet finansierades av CIA. Hur till vida Olof Palme kände till detta eller ens brydde sig är oklart. I vart fall gick han med i SAP i slutet av sin tid som studentpolitiker.
Men intresset för socialdemokratin hade faktiskt kommit tidigare, redan under studietiden i USA. Olof Palme brukade själv framföra att det var de orättvisor han möte på sina resor i Amerika som övertygande honom. Men förmodligen var det lika mycket hans svenska patriotism som öppnade hans ögon. På universitetet i USA var nämligen intresset stort kring den unge svensken. Frågorna handlade dock mycket mer om den svenska modellen, freden på arbetsmarknaden och tillväxten än om hans mer småborgerliga och provinsiella egna erfarenheter. Direkt efter andra världskriget var Sverige egentligen det enda landet i världen som USA faktiskt kunde spegla sig i vad gällde kombinationen välstånd och demokrati.
Den unge Palme började förstå att även i framtidslandet och supermakten USA fanns ett intresse för det moderna Sverige och dess utveckling.
Att påstå att Olof Palme 1956 rent intellektuellt var en övertygad Socialdemokrat är inget vågat påstående. Men ska vi också ta oss friheten att säga att det var på 1 Maj mötet i Norrsundet och i Ockelbo som även även hans hjärta blev erövrat. Det tillfälle då hjärta och tanke blev till ett. I vart fall svarar han i en intervju med Arbetarbladet 1974 på frågan om något starkt minne från första maj: ”- Det har alltid varit högtidsstunder. Norrsundet 1956 var fint – det var första gången jag fick uppleva första maj i en bruksort.”